← Analys

OGTT — det bortglömda diabetestestet

Pär Törnell — 29 April 2026
Diabetes header

Tre metoder finns för att diagnostisera diabetes. Forskningen visar att de identifierar delvis olika patientgrupper med minimal överlappning. Ändå används i praktiken bara två av dem.

Ett dokumenterat patientfall som illustrerar dessa problem beskrivs i Femton år med diabetesdiagnos.

Vad är OGTT?

OGTT (oralt glukostoleranstest) mäter kroppens förmåga att hantera socker efter intag. Patienten fastar i 12 timmar, dricker 75 gram glukos löst i vatten, och lämnar ett nytt blodprov efter exakt två timmar. Testet visar hur effektivt kroppen transporterar glukos från blodet till cellerna — framför allt till skelettmuskulaturen, som svarar för 70-80% av glukosupptaget efter en måltid.

Testet kan beställas på vilken vårdcentral som helst. Region Kronoberg har ett eget protokoll, uppdaterat 2023.

Tre metoder — tre olika svar

Diabetes kan diagnostiseras med tre metoder:

Metod Mäter Diabetes Prediabetes
HbA1c Genomsnittligt blodsocker 2-3 mån ≥48 mmol/mol 42-47
Fasteglukos Blodsocker efter 12 h fasta ≥7.0 mmol/L 6.1-6.9
OGTT (2 timmar) Blodsocker efter glukosbelastning ≥11.1 mmol/L 7.8-11.0

Metoderna kan verka utbytbara, men forskningen visar att de identifierar delvis olika patientgrupper:

WHO konstaterade 2011: “A value of less than 6.5% does not exclude diabetes diagnosed using glucose tests.” Ett normalt HbA1c utesluter alltså inte diabetes.

DECODE-studien: OGTT förutsäger dödlighet bättre

DECODE-studien (Diabetes Epidemiology: Collaborative Analysis of Diagnostic Criteria in Europe) är en av de största europeiska studierna på området. 22 514 personer i 10 kohorter, median 8.8 års uppföljning.

Resultat:

Utfall Hazardkvot OGTT (2h-glukos) Hazardkvot fasteglukos
Totalmortalitet 1.73 (1.45-2.06) 1.21 (1.01-1.44)
Kardiovaskulär mortalitet 1.40 (1.02-1.92) 1.20 (0.88-1.64)
Koronarsjukdom 1.56 (1.03-2.36) Ej signifikant

Det mest anmärkningsvärda fyndet: den största gruppen med överdödlighet var personer med nedsatt glukostolerans (IGT) som hade normalt fasteglukos. Dessa personer identifieras enbart av OGTT — aldrig av fasteglukos eller HbA1c.

Att lägga till OGTT till fasteglukos förbättrade prediktionen signifikant (P<0.001). Att lägga till fasteglukos till OGTT gav inget mervärde.

En studie publicerad 2025 i Scientific Reports bekräftade att diagnos utan OGTT hos äldre (>60 år) var associerad med justerad hazardkvot 2.043 för dödlighet.

En finsk kohortstudie (6 766 personer, 7–10 års uppföljning) bekräftade DECODE oberoende: 2-timmars glukos förutsade koronarsjukdom (HR 1.17 per standardavvikelse) medan fasteglukos inte nådde signifikans (HR 1.05) (46).

Hjärt-kärlpatienter: 60% har oupptäckt glukosstörning

I GAMI-studien (Ritsinger, Karolinska, Läkartidningen 2016) genomfördes OGTT på hjärtinfarktpatienter utan känd glukosstörning. Resultatet: 60% hade diabetes eller nedsatt glukostolerans som inte hade fångats av rutinprover.

Den oupptäckta glukosstörningen — identifierad via OGTT men inte via HbA1c eller fasteglukos — var en oberoende riskfaktor för nya hjärt-kärlhändelser under det följande decenniet.

I DIGAMI-studien ökade överlevnaden med 2.3 år för hjärtinfarktpatienter med diabetes som fick intensifierad glukoskontroll.

Fynden ger tidspress: 50% av nydiagnostiserade med typ 2-diabetes har redan senkomplikationer vid diagnos (19). Varje år utan korrekt diagnostik är ett år där skadan ackumuleras.

Antipsykotiska läkemedel: särskild risk

Atypiska antipsykotika (kvetiapin, olanzapin, klozapin) har dokumenterad påverkan på glukosmetabolismen. Mekanismerna inkluderar nedsatt betacellsfunktion, insulinresistens och ökad glukagonutsöndring. FASS kräver metabol baslinjemätning och regelbunden monitorering under behandling. Läkemedelsverket har 87 rapporterade fall av hyperglykemi och diabetes kopplade till antipsykotika.

En registerstudie med 106 711 patienter visade att redan lågdos kvetiapin var associerat med signifikant HbA1c-ökning hos patienter med normalt utgångsvärde, samt ökade triglycerider och sänkt HDL — med tydligt dosresponssamband (47). Läkemedelsboken anger ett specifikt monitoreringsschema: metabol kontroll före behandlingsstart och vid 1, 3 och 6 månader (vikt, midjemått, fasteglukos, blodfetter), med preparatbyte eller tillägg av metformin vid avvikelse (48).

Tre fynd är särskilt relevanta:

  1. HbA1c missar 75% av diabetes hos antipsykotika-patienter. I en PLOS ONE-studie hade HbA1c vid 6.5% en sensitivitet på enbart 25% i denna grupp. En tvåstegsalgoritm (HbA1c ≥5.7% → OGTT) nådde 98.5% träffsäkerhet.

  2. Läkemedelsutlöst diabetes visar ofta normalt fasteglukos. Enligt Internetmedicin.se (Sekundär diabetes) ses glukosförhöjning på eftermiddagar och kvällar tidigt i förloppet medan fasteglukos förblir normalt — exakt det mönster OGTT fångar.

  3. 75% av antipsykotika-patienter fick aldrig baslinje-glukosprov och 90% fick ingen lipidkontroll — trots publicerade konsensusriktlinjer (ADA/APA 2004).

VISS.nu anger att HbA1c inte bör användas ensamt vid misstänkt läkemedelsutlöst diabetes.

Belgiska riktlinjer går längre: de rekommenderar explicit OGTT för patienter på antipsykotika, tillsammans med månatlig fasteglukos och eventuell metformin (49). Av patienter med nedsatt glukostolerans (IGT) — det tillstånd OGTT avslöjar — progredierar 35% till manifest diabetes inom fyra år (17).

Sarcopeni: när musklerna inte finns

Skelettmuskulaturen är kroppens primära buffert för blodsocker efter måltid. Hos patienter med sarcopeni (uttalad muskelförlust) saknas denna kapacitet. Konsekvensen:

Internetmedicin.se bekräftar: vid typ 2-diabetes “fortsätter blodsockret stiga upp till 90 minuter, med toppar 5-6 mmol/L över fastevärden” och “återgår inte till utgångsläge förrän efter 3-4 timmar.” Träning stimulerar glukosupptag “primärt i skelettmuskulatur.”

Biokemiskt avspeglas sarcopeni i lågt kreatinin (produceras av musklerna). Ett kreatinin i nedre kvartilen hos en äldre man bekräftar låg muskelmassa.

Sambandet mellan diabetes och sarcopeni är dubbelriktat. En multicenterstudie visade att HbA1c ≥8.0% gav en oddskvot på 5.42 för låg skelettmuskelindex — sarcopenifrekvensen ökar linjärt med HbA1c (50). Men i den andra riktningen finns en diagnostisk fälla: tillstånd som förkortar erytrocytöverlevnaden — kronisk njursjukdom, kronisk inflammation, anemi — ger falskt lågt HbA1c (51). Dessa tillstånd samförekommer ofta med sarcopeni. En patient med uttalad muskelförlust kan alltså ha normalt HbA1c av två skäl: dels för att fastevärden kompenserar, dels för att HbA1c-analysen själv är opålitlig i denna kontext.

Vad svenska riktlinjer säger

OGTT är inte bortglömd i riktlinjerna — den är bortglömd i praktiken.

Kostnad: det billigaste testet som inte beställs

Argumentet att OGTT är “opraktiskt” eller “för dyrt” motsägs av evidensen. KORA-studien, en systematisk kostnadseffektivitetsanalys, visade att OGTT som ensam screeningmetod hade den lägsta kostnaden per patient: 4,90 euro. Kombinationen HbA1c+OGTT gav den högsta detektionsgraden (54%), och riktad screening av högriskgrupper var mest kostnadseffektiv (52).

I svensk kontext kostar ett OGTT cirka 200 kronor och tar två timmar. Mortalitetsgapet det kan förhindra mäts i decennier.

Diagnoskaos: när journalen motsäger sig själv

De tre diagnostiska metodernas bristande överlappning skapar ett praktiskt problem i vården: en patient kan ha en aktiv diabetesdiagnos registrerad av en läkare, samtidigt som en annan läkare vid samma vårdcentral skriver att patienten inte har diabetes — baserat på ett annat test.

Resultatet kan bli att diagnoskoden E11.9 står registrerad som huvud- eller bidiagnos vid mer än ett dussin tillfällen, att patienten är registrerad i Nationella Diabetesregistret (NDR), men att en enskild läkares notering “normalt socker — har inte diabetes” används som grund för att neka utredning.

Denna situation är inte hypotetisk. I ett dokumenterat patientfall har just detta inträffat (se patientfallet Femton år med diabetesdiagnos). Motsägelsen hade kunnat lösas med ett enda test: OGTT.

Problemet är inte begränsat till enskilda fall. Det breda referensintervallet för icke-fastande glukos (3.0-11.1 mmol/L) gör att konsekvent förhöjda värden i intervallet 7-10 aldrig flaggas som avvikande — trots att mönstret över tid visar tydlig glukosstörning. OGTT är den enda metoden som fångar detta.

Inspelningar och patientnämnden

I det dokumenterade fallet avvisades en OGTT-begäran muntligt av en läkare — samtalet spelades in av patientens ombud. Inspelningen visar att läkaren hänvisade till normalt HbA1c som grund för att inte beställa OGTT, trots att WHO (3), Internetmedicin.se (16) och VISS.nu (14) alla konstaterar att normalt HbA1c inte utesluter diabetes. Samma läkare registrerade vid samma besök diagnoskoden E11.9 (Diabetes mellitus typ 2) som huvuddiagnos.

Patientnämnden — uppdraget och dess gränser

Patientnämnden ska inte göra egna medicinska bedömningar och ska inte ta ställning till om vårdgivaren gjort rätt eller fel. Det är inte deras uppdrag. Men nämnden har enligt 2 § lag (2017:372) två skyldigheter som inte kräver medicinsk kompetens: att “hjälpa patienter att föra fram klagomål till vårdgivare och att få klagomål besvarade” samt att “rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna till vårdgivare”. Enligt 7 § ska nämnden dessutom uppmärksamma IVO på förhållanden som omfattas av tillsynen (25).

I det dokumenterade patientfallet har patientnämnden kontaktats vid två tillfällen. Förloppet illustrerar en lucka i klagomålssystemet (27, 31):

2024: Klagomålet gällde obehandlad diabetes. Vårdcentralen svarade: “Vi har tittat tillbaka på provtagningar som gjorts, dessa visar att du inte har diabetes.” Patientnämnden vidarebefordrade svaret och avslutade ärendet. Diagnoskoden E11.9 stod samtidigt aktivt registrerad i journalen och patienten var inskriven i NDR. Det hade inte krävt en medicinsk bedömning att ställa frågan: finns det en aktiv diabetesdiagnos i journalen? En sådan kontrollfråga till vårdgivaren hade avslöjat att svaret var oförenligt med journalen.

2026: Ett nytt klagomål gällde att en annan vårdcentral avvisat OGTT. Vårdcentralens medicinskt ledningsansvarige läkare bekräftade i sitt svar att diagnosen funnits sedan 2011 och att grunderna för den var oklara — men läkaren avvisade ändå OGTT och baserade bedömningen på HbA1c (27). Patientnämndens handläggare hänvisade patienten till sin nya vårdcentral: “Då [patienten] nu bytt vårdcentral bör frågan om kompletterande test, OGTT, ställas dit” (27).

Klagomålet handlade om varför OGTT avvisades vid den aktuella vårdcentralen. Svaret omdirigerade frågan utan att den besvarats. Patientens ombud inkom med genmäle (27) och åberopade 2 § — att se till att klagomål besvaras — samt 7 § om rapporteringsskyldighet till IVO. Först då vidarebefordrades genmälet till verksamhetsansvarig vid vårdcentralen samt till primärvårdens chefläkare. Den 24 april 2026 bekräftade patientnämnden per e-post att genmälet skickats vidare (31). Ärendet är pågående.

Patientnämnden agerade inte i strid med sitt uppdrag — den gjorde inga medicinska bedömningar och tog inte ställning i sakfrågan. Men de två skyldigheter som nämnden har utan att behöva medicinsk kompetens — att säkerställa att klagomål besvaras (inte bara att vårdgivaren svarar något) och att rapportera avvikelser — aktiverades först efter att ombudet åberopade specifika lagparagrafer. En patient utan ombud, eller med ett ombud utan juridisk kunskap, hade sannolikt fått samma resultat som 2024: ett svar som inte stämmer med journalen, godtaget och avslutat.

SOU 2015:102 (Fråga patienten) identifierade just detta problem: “De olika funktionerna i dagens klagomålssystem är otydliga för patienterna, och patienternas förväntningar överensstämmer inte med de olika aktörernas uppdrag” (32). Utredningen föreslog att patientnämnderna skulle förstärkas — vilket ledde till den nya lagen 2018. Frågan är om förstärkningen räcker när en avvikelse som är synlig utan medicinsk kompetens passerar systemet utan att rapporteras.

Patienten utan handlingsalternativ

Den patient som nekas OGTT befinner sig i en återvändsgränd: - Vårdcentralen säger nej - Privata kliniker hänvisar till landstinget - Patientnämnden vidarebefordrar svar men verifierar inte att svaret motsvarar journalen - IVO utreder sällan enskilda diagnostiska beslut

Kvar står en patient med aktiv diabetesdiagnos, registrerad i nationellt kvalitetsregister, på ett läkemedel som FASS anger kan orsaka “hyperglykemi och/eller utveckling eller försämring av diabetes, ibland förenad med ketoacidos eller koma…inklusive några fatala fall” (20) — utan att det enda testet som kan avgöra frågan någonsin beställts.

Tillsynen fångar det akuta — inte det kroniska

Det svenska tillsynssystemet reagerar på akut missad diabetes. Lex Maria-anmälningar har gjorts i flera regioner:

Gemensamt för dessa ärenden är att de handlar om akut missad diabetes — en patient söker vård, rätt provtagning uteblir, tillståndet eskalerar till ketoacidos. Ketoacidos genererar automatiskt en lex Maria-anmälan eftersom patienten läggs in på intensivvården och sjukhuset ser felet.

Men inget identifierat IVO-ärende eller lex Maria-anmälan handlar om:

Det kroniska fallet ser annorlunda ut. Patienten utvecklar senkomplikationer gradvis — retinopati, neuropati, kardiovaskulär sjukdom — under 10-15 år utan att någon enskild händelse utlöser en anmälan. Patientskadenämnden kräver att “merskada” har uppstått, det vill säga att grundsjukdomen har förvärrats på ett sätt som kunde ha undvikits. Vid typ 2-diabetes, där komplikationerna ackumuleras under decennier, är sambandet mellan utebliven diagnostik och specifik skada svårt att isolera och bevisa.

Riksrevisionen granskar för närvarande IVO:s hantering av klagomål (36). Granskningen är ännu inte avslutad, men Svensk Farmaci har rapporterat om “skarp kritik” mot att klagomål hanteras “långsamt och ineffektivt.”

Systemet är utformat för att fånga det dramatiska felet — ketoacidos, akut njursvikt, dödsfall. Det kroniska fallet, där en patient under 15 år har en registrerad diagnos utan att det enda diagnostiska testet som kan avgöra frågan någonsin beställts, genererar ingen automatisk reaktion från vare sig vårdgivare, patientnämnd eller tillsynsmyndighet.

Det internationella mönstret

Problemet är inte svenskt. Internationell forskning visar att personer med allvarlig psykisk sjukdom dör 15-25 år tidigare än befolkningen i övrigt. Den största delen av överdödligheten — 77,7% — beror inte på psykisk sjukdom utan på fysiska tillstånd: hjärt-kärlsjukdom, diabetes, cancer. Tillstånd som hade kunnat upptäckas och behandlas (37).

Fenomenet har ett namn: diagnostic overshadowing — att fysiska symtom tillskrivs den psykiatriska diagnosen istället för att utredas. En systematisk review i Lancet (2024) bekräftade att mönstret leder till underdiagnostik av fysiska sjukdomar hos psykiatriska patienter, inklusive diabetes (38). I praktiken innebär det att en patients oro för sitt blodsocker dokumenteras som ångest, att upprepade frågor om diabetes besvaras med “du har fina värden”, och att ingen beställer det test som faktiskt kan ge svar.

I Storbritannien tvingades NHS att inrätta ett nationellt dödlighetsgranskningsprogram — LeDeR — efter att det avslöjades att mindre än 1% av oväntade dödsfall bland personer med intellektuell funktionsnedsättning utreddes. Programmet visade att dessa personer dör i genomsnitt 19,5 år tidigare och att dödligheten i förebyggbara orsaker är nästan dubbelt så hög som i befolkningen (39). Forskarna konstaterade att “all aspects of care provision, planning, coordination and documentation” var sämre för denna grupp — inte på grund av enskilda läkares beslut utan på grund av hur systemen var utformade (40).

Lancet publicerade 2024 ett ramverk för vad forskarna kallar structural ableism i hälso- och sjukvård: diskriminering som uppstår genom “policy design, administrative practice, and institutional neglect rather than explicit exclusion” (41). Ingen fattar ett beslut om att neka vård. Systemet är bara inte byggt för att fånga det som faller mellan stolarna — och de som faller är oproportionerligt ofta personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

FN:s specialrapportör för funktionsrättsfrågor varnade 2020 för vad hon kallade “new eugenics” i medicinsk praxis — mönster där ableism reproducerar ojämlika hälsoutfall utan att någon enskild aktör kan hållas ansvarig (42). Sverige har en egen historia på detta område. Mellan 1934 och 1976 tvångssteriliserades upp till 63 000 personer — mestadels kvinnor med funktionsnedsättning — under rasbiologiska och sociala grunder (43). Övergången från aktiv åtgärd till passiv underlåtenhet förändrar formen. Frågan är om den förändrar resultatet.

OGTT kostar 200 kronor och tar två timmar. Mortalitetsgapet kostar 15-25 levnadsår.

Patientens möjligheter

Enligt Patientlagen (2014:821) har patienter rätt till medicinsk bedömning och, vid allvarlig sjukdom, rätt till ny medicinsk bedömning. Patientsäkerhetslagen (2010:659) kräver att vårdpersonal arbetar “i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Patienter kan inte kräva ett specifikt test. Men om riktlinjerna anger att OGTT bör beställas i en given klinisk situation, och utredning uteblir utan motivering, kan det utgöra en avvikelse från vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vid utebliven utredning finns flera vägar: - Begäran om ny medicinsk bedömning (1177.se) - Byte av vårdcentral - Anmälan till Patientnämnden (kostnadsfritt, ingen preskription) - Anmälan till IVO vid patientsäkerhetsrisk

Sammanfattning

Påstående Evidens Ref
HbA1c utesluter inte diabetes WHO 2011, Internetmedicin.se 3, 16
HbA1c missar 67% av OGTT-diagnostiserad diabetes Thai studie 22
Fasteglukos missar 72% av IGT Nederländsk prospektiv studie 5
OGTT förutsäger dödlighet bättre (HR 1.73 vs 1.21) DECODE (22 514 européer) 2
60% av hjärtinfarktpatienter har oupptäckt glukosstörning GAMI-studien 8, 9
HbA1c missar 75% hos antipsykotika-patienter PLOS ONE 6
OGTT rekommenderas vid prediabetes för högre sensitivitet VISS.nu, Socialstyrelsen 13, 14
Diagnos utan OGTT ger HR 2.043 för dödlighet hos äldre Scientific Reports 2025 7
Diagnoskaos: aktiv E11.9 + NDR men “har inte diabetes” Dokumenterat patientfall *
Klagomålssystemet aktiverar rapporteringsskyldighet först under juridiskt tryck Dokumenterat patientfall + SOU 2015:102 27, 31, 32
Tillsynen fångar akut missad diabetes men inte kronisk OGTT-vägran Lex Maria-ärenden + IVO-beslut 33, 34, 35
Psykiatriska patienter dör 15-25 år tidigare; 77,7% av överdödligheten fysisk Annals of General Psychiatry 37
Finsk kohort bekräftar DECODE: 2h-glukos HR 1.17, faste ej signifikant 6 766 finländare, 7–10 år 46
Konkordans HbA1c/OGTT bara 54%/44% Internationell review (PMC) 44
Lågdos kvetiapin ger HbA1c-ökning och metabol försämring Registerstudie, n=106 711 47
Belgien rekommenderar explicit OGTT för antipsykotika-patienter Internationella monitoreringsriktlinjer 49
OGTT lägst kostnad per patient (EUR 4.90), HbA1c+OGTT högst detektion KORA-studien (Diabetes Care) 52
50% av nydiagnostiserade T2D har redan senkomplikationer Internetmedicin.se 19
Sarcopeni ↔ diabetes dubbelriktat; HbA1c opålitligt vid sarcopeni Multicenterstudie + NGSP 50, 51

* Se patientfallet Femton år med diabetesdiagnos — utan utredning, utan behandling, utan OGTT.

Referenser

  1. Gyberg V. Glukosstörning trots normalt HbA1c eller fasteplasmaglukos. Läkartidningen. 2015;112:DRS4.
  2. DECODE Study Group. Glucose tolerance and cardiovascular mortality: comparison of fasting and 2-hour diagnostic criteria. Arch Intern Med. 2001;161(3):397-405.
  3. Use of glycated haemoglobin (HbA1c) in the diagnosis of diabetes mellitus. Abbreviated report of a WHO consultation. Geneva: World Health Organization; 2011.
  4. Definition and diagnosis of diabetes and intermediate hyperglycaemia. Report of a WHO/IDF consultation. Geneva: World Health Organization; 2006.
  5. Meijnikman AS, De Block CEM, Dirinck E, et al. Not performing an OGTT results in significant underdiagnosis of (pre)diabetes in a high risk adult Caucasian population. Int J Obes. 2017;41(11):1615-20.
  6. Samaras K, Correll CU, Mitchell AJ, et al. Diabetes risk potentially underestimated in youth and young adults on antipsychotics. PLOS ONE. 2019;14(1):e0210674.
  7. Kim SH, Park YM, Yoo JI, et al. Diagnosis of diabetes mellitus without oral glucose tolerance test and the associated mortality risk in older adults. Sci Rep. 2025;15:3988.
  8. Ritsinger V. Oupptäckt glukosstörning riskfaktor för nya hjärt–kärlhändelser. Läkartidningen. 2016;113:DWSE.
  9. Wallander M, Malmberg K, Norhammar A, et al. Oral glucose tolerance test: a reliable tool for early detection of glucose abnormalities in patients with acute myocardial infarction in clinical practice. Diabetes Care. 2008;31:36-8.
  10. Malmberg K, Norhammar A, Wedel H, et al. Glycometabolic state at admission: important risk marker of mortality in conventionally treated patients with diabetes mellitus and acute myocardial infarction (DIGAMI). Circulation. 1999;99(20):2626-32.
  11. Tuomilehto JO, Lindström J, Eriksson JG, et al. 1-h post-load plasma glucose — IDF position statement. Diabetes Res Clin Pract. 2024;209:111589.
  12. American Diabetes Association. Standards of Care in Diabetes — 2026, Section 2: Diagnosis and Classification. Diabetes Care. 2026;49(Suppl 1):S27-S46.
  13. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för diabetesvård. Stockholm: Socialstyrelsen; 2018.
  14. VISS.nu. Vårdprogram prediabetes. Stockholm: Region Stockholm; 2024.
  15. VISS.nu. Vårdprogram diabetes hos vuxna. Stockholm: Region Stockholm; 2024.
  16. Internetmedicin.se. Diabetes typ 2 i primärvård — utredning och uppföljning. 2025.
  17. Internetmedicin.se. Prediabetes (dysglykemi). 2025.
  18. Internetmedicin.se. Sekundär diabetes. 2025.
  19. Internetmedicin.se. Postprandiell hyperglykemi. 2025.
  20. FASS. Kvetiapin Teva, produktresumé, avsnitt 4.4 och 4.8. 2024.
  21. Läkemedelsverket. Antipsykotiska läkemedel och akuta diabeteskomplikationer. Uppsala: Läkemedelsverket; 2017.
  22. Moreno-Fernandez J, Garrachón Vallo F, Pérez Fernández G, et al. HbA1c as a screening tool for type 2 diabetes: sensitivity analysis in Thai high-risk patients. BMC Endocr Disord. 2019;19:44.
  23. Sacks DB. A1C versus glucose testing: a comparison. Diabetes Care. 2011;34(2):518-23.
  24. Tuso P. Prediabetes and lifestyle modification: time to prevent a preventable disease. Perm J. 2014;18(3):88-93.
  25. Lag (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården. Stockholm: Riksdagen.
  26. Patientlagen (2014:821). Stockholm: Riksdagen.
  27. Patientnämnden Kronoberg. Ärende 61373991 (2024) samt genmäle 2026-04-23. Dokumenterat patientfall.
  28. Patientsäkerhetslagen (2010:659). Stockholm: Riksdagen.
  29. Ely SF, Hirsch CS. Fatal diabetic ketoacidosis and antipsychotic medication. J Forensic Sci. 2013;58(2):398-403.
  30. Kamath V, Sherine MT, Bhat SM. Quetiapine-induced diabetic ketoacidosis. J Pharmacol Pharmacother. 2018;9(1):45-47.
  31. Patientnämnden Kronoberg. E-postsvar 2026-04-24: genmäle vidarebefordrat till VC Dalbo.
  32. SOU 2015:102. Fråga patienten — Nya perspektiv i klagomål och tillsyn. Stockholm: Regeringskansliet; 2015.
  33. Region Skåne. Lex Maria: Fördröjd diagnos och behandling av diabetes. 2023.
  34. Region Västerbotten. Lex Maria: Försenad diagnos och behandling av diabetes. Pressmeddelande.
  35. IVO. Ärende 8.2.1-24411/2019. Kritik för missad diabetesdiagnos vid närakut. Refererat i Läkartidningen 2020-07.
  36. Riksrevisionen. Pågående granskning: IVO:s hantering av klagomål. 2025.
  37. Fiorillo A, Sartorius N. Mortality gap and physical comorbidity of people with severe mental disorders: the public health scandal. Ann Gen Psychiatry. 2021;20:52.
  38. Lancet eClinicalMedicine. Diagnostic inequalities relating to physical healthcare among people with mental health conditions: a systematic review. 2024.
  39. NHS England. Learning from lives and deaths – people with a learning disability and autistic people (LeDeR). Årsrapport 2023.
  40. Heslop P, Blair PS, Fleming P, et al. Mortality Among Adults With Intellectual Disability in England. J Appl Res Intellect Disabil. 2014;27(5):394-405.
  41. Lancet Regional Health Americas. Structural ableism in public health and healthcare: a definition and conceptual framework. 2024.
  42. OHCHR. New eugenics: UN disability expert warns against ‘ableism’ in medical practice. Pressmeddelande, 25 februari 2020.
  43. Tydén M. Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm Studies in History, 63. 2002.
  44. Jagannathan R, Neves JS, Dorcely B, et al. The Oral Glucose Tolerance Test: 100 Years Later. Diabetes Metab Syndr Obes. 2020;13:3787-805.
  45. Läkartidningen. Diagnos och behandlingsmål vid diabetes typ 2. Behandlingsöversikt.
  46. Qiao Q, Jousilahti P, Eriksson J, et al. Predictive properties of impaired glucose tolerance for cardiovascular risk. Eur Heart J. 2002;23(16):1267-75.
  47. Højlund M, Lund LC, Herping JLE, et al. Association of low-dose quetiapine and diabetes: a cohort study. PLoS Med. 2021;18(5):e1003615.
  48. Läkemedelsboken. Psykoser — uppföljning av metabola biverkningar. 2024.
  49. Holt RIG, Gossage-Worrall R, Hind D, et al. Metabolic monitoring of antipsychotic-treated patients: recommendations and current practice. Diabetic Medicine. 2021;38(12):e14675.
  50. Kim TN, Park MS, Yang SJ, et al. Prevalence and determinant factors of sarcopenia in patients with type 2 diabetes. Diabetes. 2010;59(9):2228-34.
  51. NGSP. Factors that interfere with HbA1c test results. ngsp.org. 2024.
  52. Icks A, Rathmann W, Haastert B, et al. Cost-effectiveness of type 2 diabetes screening: results from recently published studies. Diabetes Care. 2004;27(9):2120-5.